Ett steg framåt, två steg bakåt.

Jag har alltid haft svårt att hitta rätt. Det kan handla om allt från sociala sammanhang till känslomässiga nivåer gentemot familj och vänner. För att nämna lite. Ett annat område som alltid varit lite speciellt är den kamp som pågått sedan barnsben, kampen i huvud och hjärta med vad man vill och när man vill det. Här pratar jag om vad jag vill med mitt liv. Vad jag vill göra. Och fram för allt hur.

Som liten ville man bli allt samtidigt. Polisyrket var länge på tapeten. En del för att det ansågs som ett coolt jobb. En annan för att man fick arbete med och för andra människor. Med tid och ålder kom jag dock in på spåret att nyttja mitt intresse för idrott och höll länge arbete som idrottslärare väldigt prioriterat. När det väl vankades gymnasieval så stod man där som ett frågetecken. Man skulle välja något att göra kommande tre åren, samtidigt som man var i en alldeles för ung ålder att kunna ta ett sådant typ av beslut.

Till slut valde jag samhälle/samhälle. Det kändes rimligt. Och var något som ”alla andra” valde – även om jag aldrig varit någon som bekvämt ställt mig i ledet och rättat mig efter andra. Ett år senare så stod man där med bedrövliga betyg och opepp gentemot allt som hade med skolan att göra. Jag fick istället tänka om. Hitta den där känslan. Vad är det jag egentligen jag vill göra? Valet föll på Barn- och fritidsprogrammet. Åter till tanken att få jobba med och för andra människor.

Och vilken fullträff sen! Höga betyg, stort engagemang och en pepp att komma till skolan. Det berörde mig inte en enda sekund att jag fick ta ett extra varv på gymnasiet. Inte när allt kändes så rätt.

Åren därefter blev det arbete inom skolvärlden. Vikarierade som både idrottslärare och elevassistent. Var även en period inom förskolan. Det fanns dock alltid något som höll mig tillbaka. Oavsett hur mycket man än trivdes och utvecklades, så tog det på krafterna att jobba alldeles för strukturerat. Vilket är en del av allting. Måndag till fredag, 8-17. Vecka in, vecka ut. Standard för 9 av 10, men inte något som passar allt och alla. Peppen byttes ut mot frånvaro, många sjukdagar eller ursäkter till att få vara ledig en extra dag. Och usch vad det låter otrevligt nedskrivet i ord, även om det tyvärr var sanningen.

Ändå hamnade man där igen. Blev uppsagd, bytte arbetsplats, försökte på nytt. Typ femton gånger om. Nu ska jag bita ihop, tänkte man. Men tji fick jag. Tills polletten föll ner. Det var helt enkelt inte menat för mig. Inte specifikt arbetet inom skola, men allt annat, det strukturerade och inramade.

När jag efter många om och men fick upp ögonen för arbete inom handeln, så har jag aldrig sett tillbaka. Åter med fokus på att få jobba med och för människor, så fick man in ett annat typ av socialt samspel gentemot andra och dessutom ett mer varierande schema. Måndag 10-20, tisdag 8-18, onsdag och torsdag ledig, fredag 12-18, lördag ledig och söndag 10-17. Exempelvis.

Plötsligt kändes det bättre. Tyglarna var mer fria. Att kunna få en ledig dag, eller två, sådär mitt i veckan, det var som handen i handsken. Aldrig därefter upplevt samma känsla av utbrändhet eller att man tar slut på energi. Sen är det givetvis en eloge och hatten av till alla som vecka efter vecka gnetar på med hela arbetsveckor. Ni gör det fantastiskt bra. Och visst skulle jag också gärna jobba desamma, men hur vore världen ifall vi alla var på samma sätt och vis?

Så, nu så här ”hundra år senare” har man alltså äntligen hamnat rätt. Inte menat att det måste vara just arbete inom handeln, men att man till slut når en insikt och känner att man börjar förstå vad man själv mår bäst av och funkar bäst med, det är en väldigt befriande känsla. Ungefär som att man med tid och år kan nå samma insikt gentemot vissa vänner eller diverse dumma vanor. Att hitta det där egenvärdet. Otroligt viktigt. I slutänden är det trots allt dina egna vägval och beslut som leder dig fram till önskat mål.

Jag gillar det. Att man blir lite äldre, lite klokare. Att både se och uppleva sin egen utveckling är något fantastiskt. Visst kan man ännu idag ibland göra snedsteg eller ta korkade beslut, men man lär sig utav det. Hela tiden. Och det är rätt skönt att vara lite skitig. Ha smuts på händerna. Det gör mig inget. Hellre det, att man gått igenom saker och fått erfarenhet med tiden. Sen kan man absolut ångra saker som man har gjort, men det är samtidigt både positivt och negativt som skapat den jag är idag. En person som jag börjar tycka om allt mer. Det känns fint.

roadsfuture18

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s