Vi behöver hjälp!

Som ni kanske läst så har jag skapat en grupp på Facebook för att kunna utveckla nätverket kring psykisk ohälsa. Bra intiativ, har jag tänkt. Det behövs. Allt det där. Vilket det gör.

Men, så inser jag att det redan finns massvis med grupper. MASSVIS. Blev medlem i en hel bunt av dessa bara för att se vad som skrivs. Herregud. Sitter helt chockad. Det som finns i dessa grupper är verkligen MÖRKER. Folk som mår bajs, ärligt talat.

Folk skriver om diverse mediciner, att man inte finner livet värt att leva, hur man vill skada sig själv etc etc. Att sådant finns där ute, det förstod jag. Men aldrig i denna utsträckning.

Man vill bara krama samtliga. Helst samtidigt. Kunna trolla med sina knän och göra allting bra för dem. I samma ögonblick inser man dock att det är omöjligt. Jag säger däremot inte att det är hjälplöst, men det finns så mycket. Och många.

I allt detta så står man själv med en liten flagga och vinkar. Hej! Hallå! Se mig! Fråga mig hur jag mår! Ge mig något att kunna ta på! Hjälp mig!

Och det är då, precis där och då, som man förstår hur viktigt allt detta är att prata om. Det går inte bara att blunda. Psykisk ohälsa är ett enda stort samhällsproblem med alla oss vilsna människor desperat ropande på hjälp mitt i alltihop.

Var stark! Håll ut! Vi ska ta oss ur det här!

Låt oss prata om det.

Psykisk ohälsa: ett begrepp, två ord, hundra olika betydelser.

I den här bloggen tänker jag öppna upp både hjärta och hjärna för att dela med mig av egna erfarenheter, samtidigt som det blir en djupdykning i ämnet genom att upplysa och informera – men fram för allt belysa psykisk ohälsa och bryta den tabubelagda barriär som finns i dagens samhälle.

Det är på tiden att någon tar bladet från munnen och står upp i en för närvarande tyst kamp där det handlar om att våga må dåligt och samtidigt kunna prata om det. Killar som tjejer, unga som gamla.

Förhoppningsvis kan just denna blogg vara ett bra steg i rätt riktning – både för mig själv som process och hjälpmedel – men också för alla andra i vårt avlånga land som vandrar i samma spår och tankar. Tillsammans kan vi växa oss starkare.